EMMA IN USA

Har en sovande febrig liten kille på min arm. Så passar på att skriva lite..
Min resa gick som sagt bra. Vaknade vid 9 för sista gången i min sköna säng i Denver. Packade, städade och såg lite på tv. Var sjukt nervös. Framför allt för att amerikaner inte har badrumsvågar som varje vanlig svensk har, så hade ingen aning om hur mycket mina väskor vägde.. Hade verkligen ingen lust att betala $90 extra för en lite förringa väska. Handbagaget var jag dock inte orolig för jag fick ha 10 kg på vägen till Denver från Sverige och nu gick jag ha 18 kg i handbagaget. Jag var även lite orolig över att flyga själv inte så mycket själva flygningen som mellanlandningen, var lite rädd att jag inte skulle hitta mitt nästa flyg. Sen var jag ju också nervös/förväntansfull över att träffa den nya familjen. Så var jag lite ledsen eftersom jag blev tvungen att lämna min röda väska i Denver. Den har varit med mig så länge. Var på väg att ta med den också men det hade kostat mig $125, så mycket vill jag inte ha den. Så den fick stanna i Denver, har inte ens tänkt på den.

Vi planerade att åka vid 12 så jag var klar vid 11:45 och min VM var så klar klar vid 12:25. Varför? Jo för att hon är oorganiserad och värdelöst förberedd och för att hon är en tid optimist. Säger hon en tid så kan man tänka +1-2 timmar så vet man ungefär vilken tid det blir. Helt värdelöst när man jobbar för henne.

I alla fall vi åkte till flygplatsen ungefär 30 minuters resväg. Min VM ringde under denna tid minst 6 samtal. Hennes väns mamma hade dött under natten så hon var tvungen att ringa alla hennes vänner för att prata om det och så var det något med en kamel. Lika bra det då slapp jag bry mig om att det skulle blivit en pinsam tystnad i bilen hade verkligen inget att säga henne. Ni kan inte förstå hur skönt det är att ha flyttat från det huset. Barnen hade små utbrott hela vägen. S docka hade slut på batteri och T gillar inte när hans mamma pratar i telefon och inte pratar med honom, bland annat.. När vi närmade oss flygplatsen så säger S att hon kommer sakna mig och jag säger så klart att jag kommer sakna henne också. Vist kommer jag sakna henne lite hon är väldigt söt och snäll 40% av tiden, men mest känner jag att "hon är någon annans problem nu, lycka till till henne". T sa inget och honom kommer jag sakna mer han är den sötaste goaste ungen 80% av tiden, när han inte skriker ohejdeligt efter sin mamma vilket var typ varannan dag den sista tiden.

Väl på flygplatsen så kör vi till ingången och min VM får en vakt polis att hjälpa mig in eftersom hon inte får lämna bilen där. En snabb kram och lycka till och sen ses vi aldrig mer. Lika bra det vänner och familj vinkar man av vid flygplatsen. Personer som arbetat för en dumpar man vid ingången säger till henne att mejla när hon kommer fram och kör sedan där ifrån. Han dock inte säga hej då till barnen vilket är synd. De är lite jobbiga men jag saknar dem, det är ju inte deras fel att deras mamma visade sig vara helt knasig.

Krånglade lite med inchecknings apparaten fattade sedan att det var helt i onödan då jag bar kunde ha gjort det vid bagage incheckningen. Vägde min nya stora väska först som jag trodde skulle ha minst 2 kg övervikt men visade sig bara ha några hg. Flyttade en bok till den andra väskan och så var det perfekt..

Där efter hade jag nästan 2 timmar innan flyget skulle lyfta. Gick runt på flygplatsen köpte en minut ask som ser ut som Colorados registrerings skyltar. Emma fans denna gång men den var slut (har letat efter en sådan länge) så fick bli den som fick mig att skratta, läger ut en bild så satt jag kan.. Köpte även choklad från "rock mountains chocolate factory". Kom på att jag som vanligt inte ätit något innan jag åkte så köpte en smörgås. Helt okej men jag saknade sallad i den. Tog sista fotona av Denver och klockan 2:25 fick jag gå ombord på planet. Fick sitta precis bakom förstaklass och på samma rad satt en stor hund och hennes matte. Ointressant fakta samma hund och ägare stod i kön framför mig gör att köpa en smörgås. Lästa lite bok, åt lite choklad, drack lite vatten, tuggade tuggummi och lyssnade på spotyify. Runt 1:30 senare var vi framme i Phoenix redan efter detta flyg mådde jag lite halv dåligt. Att gå av flyget och in i tunneln som leder till huset (den har säkert ett namn, men vem bryr sig) var som att gå in i en ugn. Vet inte hur varmt det var i Phoenix just då men varmt var det. Ville köpa något på Starbucks men var rädd att kaffet skulle få mig att må ännu sämre. Åt istället lite choklad och drack lite vatten. 4:40 åkte vi vidare till San José. Drack lite äpple dricka för att jag trodde att det skulle hjälpa min halv irriterade mage, hullet det halvt gjorde. Lyssnade på spotyify och kollade ner på värden, allt ser så coolt ut från ett flygplans fönster. Som en liten model av värden.. Jag mådde lite halv dåligt hela vägen. Så tog på mig min nya Denver tröja att mysa i. Försökte sova men det gick inte. Mådde lite bättre när jag satt och kollade ut genom fönstret.

Nu kom Nickol så skriver mer sedan.