Flyget
Har en sovande febrig liten kille på min arm. Så passar på att skriva lite..
Min resa gick som sagt bra. Vaknade vid 9 för sista gången i min sköna säng i Denver. Packade, städade och såg lite på tv. Var sjukt nervös. Framför allt för att amerikaner inte har badrumsvågar som varje vanlig svensk har, så hade ingen aning om hur mycket mina väskor vägde.. Hade verkligen ingen lust att betala $90 extra för en lite förringa väska. Handbagaget var jag dock inte orolig för jag fick ha 10 kg på vägen till Denver från Sverige och nu gick jag ha 18 kg i handbagaget. Jag var även lite orolig över att flyga själv inte så mycket själva flygningen som mellanlandningen, var lite rädd att jag inte skulle hitta mitt nästa flyg. Sen var jag ju också nervös/förväntansfull över att träffa den nya familjen. Så var jag lite ledsen eftersom jag blev tvungen att lämna min röda väska i Denver. Den har varit med mig så länge. Var på väg att ta med den också men det hade kostat mig $125, så mycket vill jag inte ha den. Så den fick stanna i Denver, har inte ens tänkt på den.
Vi planerade att åka vid 12 så jag var klar vid 11:45 och min VM var så klar klar vid 12:25. Varför? Jo för att hon är oorganiserad och värdelöst förberedd och för att hon är en tid optimist. Säger hon en tid så kan man tänka +1-2 timmar så vet man ungefär vilken tid det blir. Helt värdelöst när man jobbar för henne.
I alla fall vi åkte till flygplatsen ungefär 30 minuters resväg. Min VM ringde under denna tid minst 6 samtal. Hennes väns mamma hade dött under natten så hon var tvungen att ringa alla hennes vänner för att prata om det och så var det något med en kamel. Lika bra det då slapp jag bry mig om att det skulle blivit en pinsam tystnad i bilen hade verkligen inget att säga henne. Ni kan inte förstå hur skönt det är att ha flyttat från det huset. Barnen hade små utbrott hela vägen. S docka hade slut på batteri och T gillar inte när hans mamma pratar i telefon och inte pratar med honom, bland annat.. När vi närmade oss flygplatsen så säger S att hon kommer sakna mig och jag säger så klart att jag kommer sakna henne också. Vist kommer jag sakna henne lite hon är väldigt söt och snäll 40% av tiden, men mest känner jag att "hon är någon annans problem nu, lycka till till henne". T sa inget och honom kommer jag sakna mer han är den sötaste goaste ungen 80% av tiden, när han inte skriker ohejdeligt efter sin mamma vilket var typ varannan dag den sista tiden.
Väl på flygplatsen så kör vi till ingången och min VM får en vakt polis att hjälpa mig in eftersom hon inte får lämna bilen där. En snabb kram och lycka till och sen ses vi aldrig mer. Lika bra det vänner och familj vinkar man av vid flygplatsen. Personer som arbetat för en dumpar man vid ingången säger till henne att mejla när hon kommer fram och kör sedan där ifrån. Han dock inte säga hej då till barnen vilket är synd. De är lite jobbiga men jag saknar dem, det är ju inte deras fel att deras mamma visade sig vara helt knasig.
Krånglade lite med inchecknings apparaten fattade sedan att det var helt i onödan då jag bar kunde ha gjort det vid bagage incheckningen. Vägde min nya stora väska först som jag trodde skulle ha minst 2 kg övervikt men visade sig bara ha några hg. Flyttade en bok till den andra väskan och så var det perfekt..
Där efter hade jag nästan 2 timmar innan flyget skulle lyfta. Gick runt på flygplatsen köpte en minut ask som ser ut som Colorados registrerings skyltar. Emma fans denna gång men den var slut (har letat efter en sådan länge) så fick bli den som fick mig att skratta, läger ut en bild så satt jag kan.. Köpte även choklad från "rock mountains chocolate factory". Kom på att jag som vanligt inte ätit något innan jag åkte så köpte en smörgås. Helt okej men jag saknade sallad i den. Tog sista fotona av Denver och klockan 2:25 fick jag gå ombord på planet. Fick sitta precis bakom förstaklass och på samma rad satt en stor hund och hennes matte. Ointressant fakta samma hund och ägare stod i kön framför mig gör att köpa en smörgås. Lästa lite bok, åt lite choklad, drack lite vatten, tuggade tuggummi och lyssnade på spotyify. Runt 1:30 senare var vi framme i Phoenix redan efter detta flyg mådde jag lite halv dåligt. Att gå av flyget och in i tunneln som leder till huset (den har säkert ett namn, men vem bryr sig) var som att gå in i en ugn. Vet inte hur varmt det var i Phoenix just då men varmt var det. Ville köpa något på Starbucks men var rädd att kaffet skulle få mig att må ännu sämre. Åt istället lite choklad och drack lite vatten. 4:40 åkte vi vidare till San José. Drack lite äpple dricka för att jag trodde att det skulle hjälpa min halv irriterade mage, hullet det halvt gjorde. Lyssnade på spotyify och kollade ner på värden, allt ser så coolt ut från ett flygplans fönster. Som en liten model av värden.. Jag mådde lite halv dåligt hela vägen. Så tog på mig min nya Denver tröja att mysa i. Försökte sova men det gick inte. Mådde lite bättre när jag satt och kollade ut genom fönstret.
Nu kom Nickol så skriver mer sedan.
Kalifornien Here I Come
Igår fyllde min syster 16 så grattis till henne. På Lördag imorgon/idag när du nu läser det så åker jag till min nya familj i Kalifornien. Jag lyfter från Denver 14:55 och mellanlandar i Phoenix 15:43. I Phoenix kommer jag vara i 57 minuter och flyger igen vid 16:40 och landar äntligen i San Jose 18:23. Hela resan kommer ta 4 timmar och 28
minuter. Min nya värd mamma kommer att plocka upp mig på flygplatsen. Jag är super nervös det blir först gången som jag får flyga helt ensam. Men det ska nog bli bra ska bli skönt att flytta och hoppas och tror att det kommer bli bättre nu.
Sista kvällen i Denver så ska jag ju så klart gå på bio med min vän för sista gången i Denver, After Earth blir det denna gång.
Min flygväg
Jag kommer att flyga med US airways
Hopas att mitt flyg inte vill prova vara båt :)
Öppet förhållande i Kalifornien
Har fått en matchning med en familj de har ett barn på 1 år och har tänkt att skaffa ett barn till vintern. De har religonen Episcopalian vilket jag alldrig hört om och de har ett öppet förhållande. Mammans pojkvän är pojkens gudfader. Känner att dena familj inte kommer passa mig. Bryr mig inte om att de inte har en konstig religon eller ett öpper förhållande. Men jag har sagt flera gånger att jag vill ha fler än ett barn och att jag absolut inte vill ha bara ett barn på ett år. Så så fort som möjligt vill jag få denna familj släppt.
5 barn i Kalifornien
Har fått min första matchning. En familj med 5 barn. En pojke på 11, en flicka på 9 1/2, en flicka på snart 5, en pojke på 3 och en liten flick 1 år. Pappan jobbar med fastigheter och mamman jobbar inte. De har haft två au pairer från Sverige tidigare. I familjens brev stod det att Au har sagt att de måste erkänner att det varit en hel del arbete, men att de älskade deras familj och var så glada över att vara med dem. Familjen tyckte att det var mycket tråkigt att se dem åka, men de kommer att vara en del av våra liv för alltid.
De är en sport intresserad familj som egentligen vill ha en sport intresserad au pair, men som mamma sa det kan man ju bli.
Familjen bor på Long Beach i Kalifornien. 36 minuter från LA och 43 minuter från Hollywood. 15 med bil från Denver. 9 timmar efter Sverige.
Rematch
Det är så många som har frågat vad som ska hända nu och jag vet att mitt förra inlägg inte var så bra så nu ska jag förklara vad som händer.
Om en halv timme kommer jag att hamna i matchnings poolen. Vilket betyder att jag kommer att börja få familjer matchade med mig precis som hemma. Jag kommer då att bli matchad med familjer över hela USA. Så nu är det bara vänta och se när första familjen kommer. Kommer så klart berätta för er hur det går för mig.
Samtidigt letar min LCC genom sina familjer och en av hennes LCC vänner kollar genom sina för att hitta en familj här i Colorado. Om det är en familj som bor här i närheten har jag mörjlighet att träffa dem och intervjua dom personligen. Om det är en familj någon annan stans funkar det som i Sverige, men allt går mycket snabbare. Om jag inte gillar en familj av någon anledning så kan jag bara ringa min ''Program Director'' Abbey och säga till henne att släppa matchningen. När jag väl hittat en familj får vi se vad som händer.
Så varför är jag i rematch? Från början sa min VM att det var för att jag inte var tillreckligt säker förare. Vilket jag inte kan förstå alls. Jag är en väldigt säker förare. Hur kan jag bli en säker förare med barnen i bilen om jag aldrig får chansen att köra med barn i bilen? Jag har varit redo att köra barnen i flera veckor, men min VM har inte låtit mig. Förra veckan så fick hennes ex man köra när T och S skulle till skolan. Min VM sa att det var för att lärarna började vi sura för att T alldrig kom i tid. Nu förstår jag att det var nog inte riktigt hela sanningen. Dennan familj är så svensk i detta. Ingen av dem kan ta en disskution om något ingen vågar ta en konfrontation.
I alla fall så kom vi tillslut fram till att hela anledningen till detta är att hon inte har någon tid. Hon jobbar hela tiden och när hon inte jobbar vill hon vara med sina barn. Helt förståligt och jag viste nästan att det skulle vara så här. Men jag har varken mobilabonnemang eller SS number vist kan jag fixa det själv. Men mobilabonnemang är lite svårt att fixa när man är ny i ett land, man vet inte vilka fällor man ska fråga efter. SS number borde inte vara något problem för mig att fixa själv. Problemet är att kontoret har öppet mellan 9-15.30 och då jobbar jag.
I sommar ska hon och barnen tydligen hyra någon stuga tillsammans med någon kompis. Jag har inte ens blivit tillfrågat att följa med. Min VM frågade en gång om jag ville följa med och campa i helgen. Jag sa kanske eftersom jag skulle träffa en annan Au Pair. Efter det frågade hon inte ens om jag ville följa med igen. Hörde sedan när hon pratatde i felefon att hon hittat en annan. Hela anledningen till att hon frågade mig var att hon inte ville köra med barnen själv i bilen i 4 timmar.
Min VM är jätte snäll men hon vill just nu inte ha en extra familjemedlem. Bara någon som kommer hit och jobbar och sedan har sitt eget liv.
Jag är glad att jag ska flytta. Hade det inte hänt nu så skulle jag säker kommit på att jag inte trivdes här längre fram. Denna familj är inte dålig bara inte rätt familj för mig eller för någon första års Au Pair i min mening. Varför jag blev så ledsen när jag fick reda på att jag skulle gå in i rematch var för att jag inte hade en aning om att min VM kännde så. När hon sa till mig att ''Det här kommer inte funka'' tänkte jag att ''vad har jag gjort''. Är lite arg på henne för att hon inte bara kunde berätta för mig att hon kännde att det inte skulle funka till mig innan hon ringde in vår LCC så att jag kunde vara berädd på det.
Nu pratar hon knappt med mig och igår när jag vaknade och redan kännde som att jag bara hade drömt allt så fick jag ett mejl från Abbey som sa att vi behöver prata det var då jag visste att jag inte hade drömt. Min VM sa inget till mig igår. Visserligen hade jag bestämt mig att om detta är en dröm tänker jag begära rematch. Det känns som en stor osynlig sten har lyfts från mina axlar, som jag inte ens viste att jag hade där.
Och helt ärligt talat så ska det bli lite skönt att inte behöva jobba med S. Hon är inte som Emil om jag säger så. Jag kan sätta henne i Time Out för att hon slår och sparkar mig. Sen pratar vi och blir bästa vänner igen och 3 minuter senare sitter hon i Time Out igen för att hon slåss och sparkar. Och går hon 10 minuter utan uppmärksamhet så skriker eller gråter hon till hon får sin uppmärksamhet. Och hennes favorit ord är ''NEJ'' i alla des former oftast ett skrikandes NEJ. Hon är super go och mysig förstå mig inte helt fel. Hon behöver en fast hand som orkar med henne.
Det ända jag känner nu är att jag verkligen inte vill åka hem. Det finns så många familjer där ute, en måste väl i alla fall passa mig.
Så jag mår bra. Kommer sakna barnen och min VM (lite) men kommer hitta en mycket bättre familj. Och gör jag inte det så kan ni börja planera mitt ''Du lyckades!!!! 1 månad'' fest om en så där 2 veckor.
