EMMA IN USA -

Renaissance Faire

Så igår var jag på "Renaissance Faire" det var mer eller mindre som en svensk "Medeltids Marknad". Jag hade jätte kul och hittade en massa fina smycken.

Pratade med en Kvinna (Helen) som tydde drömmar och pratade med andar för att ge vägledning. Det första hon säger är du är 19 och jag tänker wow sen fortsätter hon med 20 år nu gissar hon bara. Men så tänkter jag "Vänta jag fyller 20 nästa månad, mamma skulle säga att jag var 20." Där fongade hon mig och jag blev helt paff.

Sen säger hon till mig att hon får en känsla av att jag är här för att uppkeva USA. Jag vet inte hur många gånger de senaste veckorna när jag sätt andra au pairer som reser runt och i hela USA och jag har sagt till mig själv att jag är inte här för att resa och se USA utan mer för att Upleva USA.

"Jag får en känsla att du har en 5 års plan." nej där har du fel jag ska bara vara här ett år, men vänta där efter ska jag plugga i nästan 4 år. Hm rätt igen.

Några dagar sedan kände jag att jag ksnske inte ska bli lärare kanske ska jag bara sätta mig ner och kolla vad man kan plugga och sedan söka till allt bara så att jag kommer in på något. Men jag vill bli lärare så kanske ska jag ändå hålla mig till min plan. "Det är en bra plan du har, håll dig till den."

Jag vet inte hur många gånger hon sa till mig att jag var smart mycket smartare än vad jag visar. Oj vad jag behövde höra det. Har tänkt flera gånger att kanske är jag inte ska plugga till lärare på universitetet kan jag verkligen klara det är jag tillräckligt smart för det.

På fredagen var jag iväg med min VF's vän och på vägen hem tänkte jag varfölr kan jag inte prata mer och ha lättare att prata och berätta saker för folk. När jag kom hem så tänkte jag "Nej jag är inte en pratare jag älskar att lyssna på när folk berättar sina historier."

Hon säger till mig det finns många i ditt liv som säger att du klarar inte av det försök inte äns. Lite fel där dock det är mest jag själv som säger det till mig själv. Sen börjar hon berätta en historia ur hennes egna liv där hon blev antagen till Harvard av ett x antal hundra ansökande och 80 kom in 10 tjejer. Hennes pappa ringde då skolan och sa ni har nog tagit fel person. När hon började historien, innan hon kom in i den, så sa hon "Jag vet inte varför jag berättar det här för dig men jag tänker bärätta det ändå." Jag tänkte bara jo då jag vet varför du bärrettar det för mig, för att jag vill hör det.

Sen var det en massa annat vi pratade om också. När vi är färdiga och har tagit bild så sträcker hon fram handen och jag tänker "Men jag vill ha en kram." och precis då säger hon "Nej jag vill ha en kram."

När ni läser det så kommer det säker tinte låta lika coolt som det var. Om ni får chansen någon gång så gör det.

Men jag tänker säga vad Helen sa till mig. Om vad personen säger inte är rätt så gå där ifrån och be om pengarna tillbaka. Se också till att de bara pratar om bra saker och berättar saker som hjälper dig och som inte får dig att må dåligt. Om jag får chansen tänker jag defenetivt prova det igen.